Vi får mycket frågor från dem som "kört fast" och inte får hjälp för sitt barn. Vi svarar på allt men ber om ursäkt om det kan ta ett par dagar ibland.

Om Du är ung och har surfat hit för att Du behöver hjälp kan Du ringa Din socialförvaltning.

Där finns ungdomssekreterare som ska och kan hjälpa Dig.

På nätet finns t.ex. BRIS och BO. Om Du inte vet vad Du ska göra får Du ringa oss så kanske vi kan hjälpa Dig med att få rätt kontakt.

För placerade unga har Socialstyrelsen en sida med råd.

Allmängiltiga råd till dig som är förälder till barn och ungdom med misstanke om eller med neuropsykiatrisk diagnos.

Det här är ett sammandrag av svar på de frågor vi får.

Nedanstående tar för givet att du förstår att du är vuxen och att du har ansvaret för att uppfostra ditt barn. Det är följaktligen inte skola eller samhälle som har ansvaret, det är du.

Du får på inget sätt ta detta som ett alternativ till medicinering eller råd från din läkare då ditt barn givetvis är en individ och skall bemötas efter just sin personlighet.

När du söker läkare skall du ställa krav, kontrollera att läkaren verkligen är intresserad av neuropsykiatriska diagnoser och har erfarenhet då det är mycket viktigt med insättning av medicin i rätt dos och att kunskap finns om biverkningar och reboundsymtom och att läkaren kan skilja på detta.

Barnet behöver struktur och alla instruktioner skall vara korta och tydliga. Du kommer långt med beröm och att du tydligt visar att du älskar ditt barn. Du måste dock kombinera det med att vara mycket tydlig och "peka med hela handen" när du ger en instruktion. Vetskapen om behovet av struktur måste finnas och accepteras av hela din familj. Det innebär att ni t.ex. skall äta middag på bestämd tid och alla i familjen skall deltaga. Är det så att ni har TV i varje rum som man hellre sitter och äter framför kan du plocka bort dem innan du läser vidare. Sitter barnet framför datorn hela dagarna. Stäng av den alternativt släng ut den om barnet inte accepterar dina regler. Var noga med att ditt barn förstår ditt regelsystem, belöna tydligt när det fungerar och bestraffa ett beteende du inte accepterar. Belöning eller straff skall komma omedelbart efter händelsen, att tjata i dagar efter något tråkigt har ingen som helst effekt.

Säg vad du menar och mena det du säger!

Tänk på att alltid ge barnet en väg ur konflikter och avbryt bestraffningen så fort du ser att barnet förstått. Se framåt och tänkt salutogent, eller med andra ord, leta efter det friska i ditt barn.

Ditt barn har med viss sannolikhet problem i skolan och kanske är klassens pajas. Här har du problem. Detta skrivs 2006 och vi kan konstatera att skolan idag i många fall inte på något sätt är anpassad för barn med t.ex. ADHD. Det är förmodligen här förklaringen finns varför så många barn idag diagnostiseras. De klarar helt enkelt inte av ostrukturerad miljö. Faktum är att skolmiljö med elever som springer ut och in i klassrummet, maktlösa lärare, undervisning upplagd på självstudier, etc. är sabotage av ditt barns uppfostran och utveckling. Sannolikheten för att många barn med diagnos aldrig skulle ha debuterat i en strukturerad skolmiljö är hög.

I det fall ditt barn har en autismspektrumstörning eller Asperger Syndrom är det viktigt att barnet och hela familjen utbildas i vad det innebär att ha personlighetsbeskrivningen. Då du förmodligen känner igen ditt barns beteende i dig själv, i din partner eller någon i släkten

Trots att beteendet kan vara svårt att hantera och upplevas som omöjligt att hantera finns det terapeutiska åtgärder att tillgå som ger gott resultat.

Om du är förälder och tror att ditt barn kan vara aktuell är det givetvis bra om du söker råd på t.ex. BVC/BUP så tidigt som möjligt.

Vad finns det då för farhågor och vad skall du se upp med?

1. Droger i alla former är absolut förkastligt då det tyvärr är så att nämnda ungdomar tycks lättare fastna i missbruk.

2. Ett asocialt tänkande ger tyvärr även det en dålig prognos och du behöver experthjälp.

3. Om det visar sig att ditt barn har en lägre begåvning vid de tester som utförs och detta kombineras med t.ex. ADHD skall du redan när barnet är litet kräva maximala resurser av samhället vilket kan bli mycket arbetsamt då kommuner har skilda åsikter om vilka resurser som skall sättas in.

Till sist, man pratar ofta om handikapp när det gäller diagnoser och det kan vara på det viset vid svåra problem, oftast är det dock fråga om en personlighetsbeskrivning av en ofta charmig person. Vi skall vara glada att alla människor inte är likadana.

Vill du diskutera eller ha råd är du välkommen att höra av dig.